Med arkeologspaden i postväskan

 

Arvid Tyden, (1879‐1946)  den nyfikne brevbäraren i Solna tog sig tid under sina post-turer. Ställde ner väskan med brev och lutade cykeln mot ett träd. Han grävde, letade efter och upptäckte fornlämningar. Fynd som han likt en av Pompejis arkeologer ritade kartor över. Dessutom diariefördes dessa hos riksantikvarieämbetet, vilket gör att de är tillgängliga för oss än idag. Arvid Tyden är en man jag har kommit att lära känna under mitt arbete. Hur han tog hand om sin dotter. När de tillsammans namngav en stor del av de namnlösa gatorna på hans omfattande rutt i Solna. Jag känner vördnad och beundran över det engagemang Arvid tog i sitt närområde. Tanken att föra vidare och osjälviskt se generationerna framför sig.

I varje målning finns ett för berättelsen tydliggörande djur. Så som i en fabel. Ugglan representerar kunskap, vishet och att se bortom. Vilket passade som hand i handske med Arvid Tyden.   

 

 

Motiven och berättelsen sträcker sig längre. Detaljer ur målningarna har sökt sig ut ur bilden för att skapa liv och lekfullhet i trapphusen.

Ingenting orkestern Tralalas gitarr, står lutad mot väggen. En liten fågel har slagit sig ner. En kanin skuttar längs med en lång korridor fram till hissen.

Dans bort i Ingenting skogen.

 

Här i parken dansar man till morgonen ljusnar.

I Ingentingskogen låg fram till 1930-talets början Stockholms folkpark med dansbanor och teaterscener. I folkmun förkortades Ingentingsparken till ”Tingsan”. Det var arbetarekommunen som startade folkparken. Mycket folk gick dit, hela familjer som hade med sig mat och kaffe. Man roade sig, lekte och dansade till musiken.

Kaninerna representerar den leklust som brukar återfinnas i festen och dansens virvlar.

 

Motiven och berättelsen sträcker sig längre. Detaljer ur målningarna har sökt sig ut ur bilden för att skapa liv och lekfullhet i trapphusen.

En del av Sergels fåglar har skuttat vidare till en annan utgång i huset.

I skulptörens blick.

 

Här i min målning betraktar skulptören Sergel sitt verk. En brons skulptur föreställande Gustav den 3:e. Skulptören och kungen (den upplyste despotens) öde är för evigt sammanlänkade av sina kulturella intressen och av ett flertal konstnärliga genomföranden. Jag tänker mig att Sergel är på väg till Ingentingtorpet där Bellman bodde. Enligt sägnen ska Bellman av kungen fått hyra en sommarbostad vid Ingenting.

” Skål och Movitz, Gutår! Skål!”

Fåglarna i trädet stämmer upp i kören. De flyger med Sergel och sjunger hans konstnärliga, snilles lov.

 

Gustav III:s staty står på Skeppsbrokajen nedanför Slottsbacken i Stockholm,  Gustav III är avbildad stigande i land i triumf efter det ryska kriget 1788-1790. Sju år efter mordet på Gustav III, gjordes bronsgjutningen och 1808 avtäcktes verket.

Sergel skrev om sitt verk att Gustav III-statyn "är i gående rörelse, den håller ett roder med vänstra handen och med den högra överräcker den en olivkvist som betecknar freden. Dräkten är flottans uniform, med en stor mantel uppfäst på vänstra axeln".

 

Motiven och berättelsen sträcker sig längre. Detaljer ur målningarna har sökt sig ut ur bilden för att skapa liv och lekfullhet i trapphusen.

The tale reaches longer. Details from the paintings has moved out of the into the staircases to make it lively and playful. 

Bredvid de vältummade hembygdsböckerna ligger Arvid Tydens mössa och glasögon.  Högt uppe sitter en ekorre och iakttar.

Arcid Tydens glasses and and hat lays beside his wellused books. High up in the top theres a squirrel watching.

Motiven och berättelsen sträcker sig längre. Detaljer ur målningarna har sökt sig ut ur bilden för att skapa liv och lekfullhet i trapphusen.

Stenhuggare Olssons slägga står lutad mot trapphus väggen. En av rävarna har lagt sig att vila upp i trappan. 

Stenhuggare Olssons klang i skogen.

 

Så här pittoreskt och sago artat som i min målning förhölls sig inte en stenhuggares vardag.

Jag har tänkte mig Olsson listig som en räv. Med kunnig och kalkylerande blick och öra, högg han fram stenblocken. Dessutom föreställer jag mig hans yrkesstolthet trots de hårda arbetslivet.

 

1875 köpte Stockholms stad stenbrottet i Huvudsta. Den starka och finkorniga blå-grå Huvudsta graniten levererades bl.a. till Riksdagshuset, Riksdagsbankhuset, Centralstationen och Nordiska Museet. Även gatsten högg man. Den största delen av stenutvningen ansågs uttömd 1884, men små enskilda stenhuggarlag fortsatte brytningen fram till 1930-talet, bland annat i Huvudstabergen.

Arbetsförhållandena för stenhuggarna var kärvt och mycket riskfyllt. 

Motiven och berättelsen sträcker sig längre. Detaljer ur målningarna har sökt sig ut ur bilden för att skapa liv och lekfullhet i trapphusen.

I blomster Annas port surrar bin och blommor vajjar i trappuppgången. 

Blomster Annas Blommor

 

I varje målning finns ett för berättelsen tydliggörande, djur. Så som i en fabel. Fjärilen  representerar  livets alla stadier. Blomster Anna står utanför Solna kyrka och kyrkogård. En plats för livets alla högtider. Hon säljer en blomma eller en bukett  som kan passa var och en av dessa.

 

Till förebild har jag haft Lundqvist Blommor i Solna, vars  historia började redan 1834. Tommy Lundqvists farmors mormors mor sålde blommor från en låda på magen. Senare ett bord där vaser och krukor ställdes upp. Därefter en liten kiosk intill kyrk-grindarna. På den tiden fick man inte ha öppet under mässorna i kyrkan, utan plocka undan sina blommor. Utbudet av blommor var begränsat och kompletterades med handgjorda blommor av vax till kransar och dekorationer.   

 

Website-design Maja Braun & Armand Wallenberg. Copyright Maja Braun 2019.